Det finns en myt om att verk av konstnärer som dött blir mer värdefulla. Denna myt verkar vara svår att slå hål på.
För att bli en eftertraktad konstnär krävs att konstnären skaffar sig ett namn under sin levnad och att konstnären har varit produktiv. En del konstnärer som konstintresserade betalt höga summor för på konstauktioner har rasat i värde efter konstnärens död. Ett exempel på detta är Ragnar Persson.
En del försvarar myten med hjälp van Gogh. Vincent van Gogh blev berömd och uppskattad efter sin död. Men ett eller ett fåtal exempel leder inte till att konstnärer blir berömda efter sin död.
Konstnärer som var verksamma i början av 1900-talet som till exempel Zorn fick bra betalt för sin konst. 5000 kr kan verka lite för en tavla med dagens priser men i början av 1900-talet var det mycket pengar.
Många konstnärer kanske är högre värderad idag än under sin levnad men nästan alla berömda och eftertraktade konstnärer var berömda under sin levnad.
En del konstnärer levde i armod och idag kostar tavlorna miljonbelopp. Konstnärer levde sitt eget liv, när de hade pengar la en del av konstnärerna pengarna på sprit och dyra krognoter.
För att bibehålla intresse kring en konstnär krävs som regel att konstnären under sin levnad var produktiv. Finns det många tavlor i omlopp och finns med på konstauktioner så bibehålls intresse för konstnären. Om det inte regelbundet säljs konst av en konstnär på auktioner så minskar också intresset.