Jag är tillräcklig gammal för att komma ihåg folkomröstningen om kärnkraft 1980. Den ena sidan hävdade att svensk kärnkraftverk var bäst i världen, ingen olycka a´la Harrisburgh (1979).
Andra sidan varnade för kärnkraftverks olycka. Som tonåring var det inte lätt att veta vad man skulle tycka. Jag ville ha el i vägguttaget. Jag ville inte ha någon olycka eller bli utsatt för strålning. Men det var ingen risk. Vi har den bästa teknologin i världen.
Idag står reaktor 3 i Oskarshamn stilla igen. Reaktorn startades upp strax före jul efter ett längre stopp. Enligt ett tv-program, som jag inte haft möjlighet att se, har Sverige bland den lägsta säkerheten och drifts pålitlighet. Finland är ett mönsterland. Säkraste kärnkraftverken som nästan aldrig står stilla.
Svensk teknik har tidigare legat i framkanten på de flesta områden. Om jag förstått det hela rätt låg svensk teknik kring kärnkraftverk långt framme under 60- och 70-talet tack vare Asea. Vad är det som har hänt?
Jag vet inte varför men jag kan tänka mig förbudet mot utveckla ny kärnteknik och ett politiskt beslut om att lägga ner kärnkraftverken har gjort att ordentliga nyinvesteringar inte har gjorts. Och jag kan förstå ägarna. Varför lägga ner pengar när regeringen och riksdagen har på agendan att lägga ner.
Jag är inte helt säker på att kärnkraftverken är det bästa. Men det finns inte tillräckligt med bra alternativ. Det går givetvis klaga på felsatsningar. En del klagar på att vindkraftverken inte fått tillräckligt med pengar, andra att de fått för mycket pengar som sugit resurser mot bättre lösningar.
Jag tror att vare sig man är för eller emot kärnkraftverk så vi leva med detta ett tag till i brist på bättre alternativ. Men då vill jag att de uppgraderas och att den senaste tekniken används. Ingen mening i att ha farliga kärnkraftverk som står stilla.
